Saga är och var startskottet till min kärlek för faraohunden. Hon är min stora kärlek och all tacksamhet som jag någonsin kan frambringa går till Sofie och Madelene på Kennel Enigma som gav min chansen och möjligheten att få dela mitt liv med henne.

Saga är min första hund och tillsammans har vi haft mången skratt och förtvivlade gråt. Jag hade en naiv föreställelse att valptiden – oavsett ras, är en dröm i rosa, gullig, härlig och en massa samvaro. Snabbt fick jag lära att allt annat inkluderas också. Vilda, härliga och gråtfärdiga dagar då man insåg att vara en ”snäll matte” inte var detsamma som att enbart vara snäll och medgörlig. Melker fick också lära sig den hårda vägen, då han under Sagas första sommar var utomlands under en längre period. När han kom tillbaka hade Saga placerat honom i botten av vår familj, så han har fått kämpa hårt med att få vara vid min sida som jämlike. Alla fel man kan göra som nybörjare med hund har jag och Saga tagit oss igenom. Utan Sofie och Madelene hade jag nog inte tagit mig igenom valpstadiet. Tack för att man får ringa i tid och otid med allahanda frågor och undringar. Trots detta så är hon det underbaraste man kan tänka sig, Nu vid vuxen ålder är hon lugn, värdig och vi har funnit varandra på ett plan som länkar oss samman.

Med Saga kom det nya intresset utställning och Lurecoursing. Jag har mest åkt med Sofie och skött om ”markservicen” tills för ett par år sedan då jag blev satt att visa själv. Efter många om och men lyckades jag övervinna min nervositet och rädsla för att stå i ringen i allas blickfång. Jag har visat Saga själv, samt även Michael i valpklass och även Enya ett par gånger.